Vad påverkar en regerings hållbarhet – spelar politiken någon roll?

Det är två av de frågor som Johan Hellström och hans kollegor vill belysa i ett forskningsprojekt om representativ demokrati i Europa. I fokus står väljare, politiska partier, parlament och regeringar i 29 europeiska länder.

– Demokratiforskning vilar på tidigare forskning. Det handlar inte om nya, banbrytande resultat. Men det finns fortfarande många obesvarade frågor, konstaterar Johan Hellström forskare vid Umeå universitet.

En sådan fråga är vad som avgör hur länge en regering sitter kvar vid makten, eller som Johan Hellström uttrycker det, hur lång livscykel en regering har.

– Vi är intresserade av vad som påverkar en regerings stabilitet. I dagsläget finns det många bud om det. I Sverige har det bara hänt ett par gånger att en regering avgått i förtid och det gällde Thorbjörn Fälldins första regering och andra regering som föll 1978 och 1981 I Italien däremot är den genomsnittliga livscykeln för en regering två år.

Lite vanvördigt skulle man kunna säga att forskarna undrar om det går att sätta ett bäst-före-datum på en regerings hållbarhet baserat på några olika ingångsvärden.

Unga demokratier i Öst

Tidigare forskning fokuserar ofta på bildandet av regering, fördelning av ministerposter, regeringars effektivitet och stabilitet.

– Det man inte riktigt tagit hänsyn till är att alla punkter hänger ihop. Det försöker vi göra. Vi vill även gå ett steg till och också sätta fokus på väljarna och hur regeringspartierna tar hänsyn till dem när de kommit till makten.

Studien, som beviljats anslag av Marianne och Marcus Wallenbergs Stiftelse, blir extra intressant eftersom man kan inkludera de yngre demokratierna i Östeuropa.

– Tidigare studier har i huvudsak fokuserat på Västeuropa, men vi har också data från Östeuropa från 1990-talet och framåt.

Man kan säga att Östeuropa fungerar som en experimentgrupp med Västeuropa som referensgrupp.

– Det ska bli intressant att se om de ”etablerade sanningarna” återkommer eller om de bara gäller Västeuropa.

Holland går mot strömmen

Johan Hellström konstaterar att det finns en stor variation mellan EU:s länder för hur man byggt upp regelverket kring de som ska representera väljarna.

– Det gör att vi får naturliga fallstudier. Generellt kan man säga att stora valkretsar och många partier minskar regeringars stabilitet.

Ett land som går tvärt emot den regeln är Holland.

– De har många partier och hela landet är en enda valkrets. Eftersom de bara krävs 2 procent för att komma in i parlamentet är det lätt för nya partier att komma in. Trots det har man haft stabila regeringar vilket länge var en gåta. Förklaringen är förmodligen att man har en samarbetskultur och är vana att komma överens i breda koalitioner.

De nordiska länderna och Italien är exempel på länder som har en stor valkretsuppdelning.

– Där finns också en motsägelse eftersom nordiska länder utmärks av stabila regeringar medan de italienska i regel har en kort livscykel.

I Tyskland finns en tradition av att resa misstroendevotum mot sittande regeringar.

– Men eftersom det krävs en alternativ motkandidat för att avsätta en regering så blir det sällan regeringsbyte.

Inte heller Östeuropa har en homogen utveckling.

– Partiväsendet i Öst har inte riktigt mognat. Under 1990-talet såg vi enorma svängningar, partier skapades och splittrades om vartannat.  Det fanns knappt en väljare som röstade på samma parti i påföljande val. Samtidigt har partiväsendet i Slovenien och Ungern varit stabilt.

Spelar politiken roll?

Johan Hellström menar att det egentligen inte finns något idealiskt system.

– Det finns för- och nackdelar med alla. Det är också en fråga om vad man vill uppnå. Om man tillexempel vill uppnå stabilitet så finns det system som fungerar stabiliserande.

Regler kring valsystem, politisk kultur, olika konfliktdimensioner som exempelvis religion, regioner, invandring och ekonomin är faktorer som troligtvis påverkar.

– I bästa fall kan vi med den här studien även svara på frågan om politiken spelar någon roll, och vilken roll den i så fall spelar, men det är något som tar tid att besvara.

Även om det är väljarna som styr så kan alltså valkretsindelningar, antal partier och andra faktorer påverka var makten hamnar.

– Som forskare kan vi ge råd om vad olika valsystem och regler kan få för effekter. Reglerna ändras hela tiden, de flesta svenska valreglerna står exempelvis inte i grundlagen och kan därför ganska enkelt ändras.

Extrempartiers påverkan

En annan fråga som forskargruppen tittar på är väljarnas ansvarsutkrävande av regeringar.

– Är det så att vissa regeringar straffas mer än andra beroende på hur det ser ut med ansvarsutkrävandet?

Även extrempartiers påverkan på det demokratiska systemet studeras.

– De kan röra om i politiken genom att mer eller mindre tvinga etablerade partier att bilda nya blocköverskridande koalitioner för att stänga ute partier som de inte tycker är möjliga att samarbeta med. Vilket exempelvis skett i Sverige där Alliansen inledde ett samarbete med Miljöpartiet om flykting- och migrationspolitik för att hindra Sverigedemokraterna att få inflytande i dessa frågor. Ett ännu tydligare exempel är när Angela Merkels första, block-överskridande, regering bildades i Tyskland mellan Kristdemokraterna och Socialdemokraterna för att stänga ute det tyska vänsterpartiet från regeringsmakten.

Även ekonomiska krisers påverkan på regeringars popularitet och agerande studeras.

– Vi är intresserade av när de börjar förlora väljare och när börjar det bli svårare att hålla ihop regeringen? Hur ser sambanden ut?

– Målsättningen är att förstå varför saker sker. Vi vill utesluta skensamband. Eftersom det skett stora metodologiska förändringar inom forskningsfältet är resultaten numera betydligt pålitligare, konstaterar Daniel Walter som också deltar i studien.

Text Carina Dahlberg
Bild Magnus Bergström