Ny yrkesgrupp utformar den svenska politiken

Personer som är anställda för att bedriva politik är en växande yrkesgrupp i Sverige. Men hittills har det varit ganska tyst om vad det innebär för den svenska demokratimodellen att professionella delvis tar över de folkvaldas uppgifter. I ett forskningsprojekt kartläggs den nya företeelsen, ett detektivarbete som innefattar såväl intervjuer som fältarbete i Visby.

Policyintellektuell är en ny term på svenska, men har tidigare figurerat i USA. Då syftar det främst på personer som är anställda vid tankesmedjor. Men begreppet har en vidare innebörd, förklarar Christina Garsten, professor i socialantropologi vid Stockholms universitet och en av initiativtagarna till projektet, som finansieras av Marianne och Marcus Wallenbergs Stiftelse.

– Det handlar om personer som är anställda för att driva politik i bred mening. Vi tror att den här gruppen har växt och växer och kommer att få ett ökat inflytande i framtiden. Nu är vi nyfikna på att ta reda på vilka personerna är, vad de har för bakgrund, meriter och nätverk, och självklart också vilka konsekvenserna blir av deras inträde i politiken. Det utmanar den demokratimodell som vi länge har haft i Sverige med folkvalda som ägnar sig åt att utforma politiken.

Kartläggningen visar att de policyintellektuella finns på en rad områden. Det handlar bland annat om politiskt sakkunniga och politiska sekreterare i riksdag och departement och personal med policyskapande arbetsuppgifter inom de politiska partierna. Men de finns också inom fackförbund, intresseorganisationer och på tankesmedjor och PR-byråer.

– De finns både inom och utanför den traditionella partiapparaten, men poängen är att det handlar om personer som driver politik i bred mening utan att vara valda till att göra det.

Även tidigare har det funnits utredare och tjänstemän med politiska uppgifter på nationell och kommunal nivå, men oftast har det gällt sakkunnig expertis som har kallats in särskilt för att lösa specifika uppgifter. Inom gruppen policyintellektuella förekommer personer med helt andra meriter.

– Nu finns PR-folk som saknar specialistskolning och har mer av ett allmänt politiskt intresse, eller ”tankesmedjeintellektuella”, som kan vara akademiker, människor från partiapparaten och näringslivsfolk som har gått in i tankesmedjor för att driva vissa frågor.

Klassiskt detektivarbete

Att spåra upp en helt ny, brokig yrkesgrupp är inte alldeles lätt. Men en utgångspunkt är Statskalendern där personer och funktioner finns förtecknade. Och i vissa fall har det krävts detektivarbete av det traditionella slaget. Under Almedalsveckan på Gotland samlas den politiska och mediala eliten, något som är optimalt för fältstudier.

– Almedalen blir en miniatyr av hela den här utvecklingen. Det är som en blandning av folkparksfest, marknad, demonstration och seminarium och väldigt svenskt i den meningen. Allt är så öppet, och mycket handlar om att synas och nätverka. Där har vi deltagit i flera evenemang och fått viktiga kontakter.

Ett 70-tal personer har ställt upp för unika timslånga intervjuer. Alla deltagare är garanterade anonymitet, vilket ofta är en förutsättning för att få dem att ställa upp och att tala öppet. Det handlar om kända namn inom politiken, tidigare folkvalda, debattörer och yrkesverksamma inom den nya gruppen av policyintellektuella.

– Vi har samlat in ett väldigt bra material och är glada över det. Det visar sig att många funderar över den här utvecklingen, både de som själva är policyintellektuella och de politiker som är involverade. En av de frågor som sticker ut mest är vad det betyder att man överlåter en del av tänkandet och tyckandet till en yrkeskår som inte är politiskt vald. Det skapar många följdfrågor om huruvida det är bra eller dåligt och om man kan ha tillit till politiken, säger Christina Garsten.

Andra frågor som tas upp i intervjuerna handlar om varför de policyintellektuella inte har gjort en politisk karriär i traditionell mening, eller varför de klev av, och hur de själva ser på sitt inflytande och hur de agerar för att påverka.

Tvärvetenskapligt samarbete

Idén till forskningsprojektet föddes i samtal mellan Christina Garsten, statsvetaren Bo Rothstein vid Göteborgs universitet och sociologen Stefan Svallfors vid Umeå universitet, och det är denna trio som kommer att analysera kartläggningen och intervjuerna. Förhoppningen är att resultaten ska komma till vetenskaplig nytta inom de olika disciplinerna.

– Inom statsvetenskap handlar det om att förstå vad utvecklingen innebär för den representativa demokratin och hur inflytande utövas över politiken i Sverige idag. Antropologiskt handlar det om att försöka förstå betydelsen av personliga nätverk och belysa motiven till att arbeta politiskt på det här sättet, och inom sociologin ska forskningen kunna ge nya svar på hur ett samhälle organiseras och vilka grupper som utövar inflytande över olika frågor

Forskningen kommer att presenteras i en bok och vetenskapliga artiklar, och inför sommaren 2014 planeras ett seminarium i Almedalen. Stödet från Stiftelsen har varit avgörande och kan få en långsiktig betydelse, säger Christina Garsten.

– Anslaget har skapat en plattform för oss tre forskare att koordinera oss i ett gemensamt projekt. Det innebär också en stor uppmuntran att de frågor vi tar upp bekräftas som intressanta. Det kan engagera fler forskare för den här typen av problematik, och vi tror också att forskningen är av stort intresse för en bredare allmänhet. Vi hoppas att det blir en livlig debatt och att vi kommer ett steg närmare att förstå hur politiska beslut kommer till i vår tid.

Text Nils Johan Tjärnlund
Bild Magnus Bergström