Kraftsamling kring svensk vetenskapshistoria

Rötterna till dagens svenska kunskapssamhälle återfinns i upplysningens 1700-tal. Då grundades Kungl. Vetenskapsakademien, KVA, i Stockholm. KVA har spelat en central roll för formerandet av svensk vetenskap och har under olika skeden drivit på moderniseringen av samhället.

Hur det har gått till ska nu kartläggas i ett femårigt forskningsprogram som blir den hittills största kraftsamlingen kring svensk vetenskapshistoria.

Det var den 2 juni 1739 som Kungl. Vetenskapsakademien grundades av sex forskare och politiker, däribland Jonas Alströmer och Carl von Linné. Syftet var att ”i Sverige upparbeta och kringsprida kunskaper i matematik, naturkunnighet, ekonomi, handel och nyttiga konster och manufakturer.”

Förebilderna hade man hämtat från utlandet, där lärda sällskap hade blivit på modet, men det fanns också exempel på sammanslutningar i Sverige, som Kungl. Vetenskaps-Societeten i Uppsala från 1710.

Vetenskapsakademiens mål var att ge stöd åt forskning och vetenskaplig utveckling, något som i längden skulle gynna Sveriges ekonomi, som var i katastrofalt skick efter de många förhärjande krigen.

– Det fanns en tydlig nyttoinriktning med bland annat tidiga satsningar på att kartlägga de svenska naturresurserna och att skapa landsomfattande befolkningsstatistik. Det förde med sig att akademien snabbt fick en viktig roll för samhällsutvecklingen, berättar Karl Grandin, professor och chef för Centrum för vetenskapshistoria vid KVA.

KVA understödde enskilda forskare och initierade och finansierade vetenskapliga projekt. Akademien blev också en sambandscentral för utländska forskningsnyheter och introducerade nya vetenskapliga praktiker, som laboratorieexperiment, i Sverige. Några av ledamöterna blev inflytelserika även i andra delar av världen.

– Förutom Linné fanns personer som Anders Celsius, Torbern Bergman och Carl Wilhelm Scheele, som fortfarande är välkända namn i vetenskapshistorien, säger Karl Grandin.

Syntetiskt bokverk planeras

Det femåriga forskningsprogrammet finansieras av Marianne och Marcus Wallenbergs Stiftelse och kommer att samla flera vetenskapshistoriker inom olika områden. Forskarna kommer fortlöpande att publicera vetenskapliga artiklar, och en vetenskapshistorisk blogg har startats med inlägg på både svenska och engelska

– Dessutom ska vi skriva en syntesbok som tecknar akademiens och den svenska vetenskapens historia, säger Karl Grandin.

Tanken med det nya forskningsprogrammet är att studera rötterna till vår tids kunskapssamhälle. Historien ligger dold i olika skikt och går tillbaka till 1700-talets upplysningsideal. Det är komplicerade och utdragna moderniseringsprocesser som långsamt har omvandlat den tidens ideal fram till våra dagars synsätt.

– Vårt fokus på Vetenskapsakademien motiveras av att den har spelat en så central och historiskt varierande roll och att den hela tiden har utgjort en sorts katalysator inom den svenska vetenskapen, säger Karl Grandin.

Samlingar i Frescati

Ursprungligen hölls KVA:s möten i ett hus på Stora Nygatan i Gamla stan i Stockholm. På 1910-talet flyttade akademien ut till Frescati. De ståtliga byggnaderna i mörkt tegel med tunga kolonner signalerar tyngd och lärdom. Sessionssalarna rymmer böcker, oljetavlor och andra konstföremål från akademiens långa historia, och det är här som namnen på Nobelpristagarna i fysik och kemi offentliggörs varje år i oktober.

– Den vetenskapliga världen är mycket upptagen av priser och olika jubileer, påpekar Karl Grandin. Det är något att utforska, liksom även vad man skulle kunna benämna ”vetenskapliga känslor”. Forskare talar ofta om en fascination och en känsla, tillstånd av oro, förväntan och lycka, som inte så lätt kan påvisas, men som har betydelse för den vetenskapliga processen.

I källarens förrådsmagasin finns intressanta samlingar. Under lysrörens kalla sken härbärgeras stora delar av den svenska vetenskapshistorien. Vetenskapliga instrument i ädla träslag, stora jordglober, den store kemisten Berzelii mätglas och till och med en dödsmask föreställande Gustaf Retzius, professor i anatomi och en av rasbiologins centralgestalter. Vetenskapshistorien inrymmer även mörkare kapitel.

– En intressant aspekt som kanske dyker upp i forskningsprogrammet är hur akademien agerade under andra världskriget och hur man höll liv i den vetenskapliga verksamheten under de mollstämda krigsåren.

Långsiktig betydelse

Svensk vetenskapshistoria har haft en gynnsam utveckling under senare år med flera nya forskare och publikationer. Det nya forskningsprogrammet är tänkt att bli en samlande kraft med nationella och internationella konferenser, och den nya webbsidan med blogg.

– Vi är måna om att forskningsprogrammet både ska producera resultat i form av vetenskapshistoriska insatser och att det ska få en långsiktigt strategisk betydelse för att stärka vetenskapshistoria som forskningsområde i Sverige, säger Karl Grandin.

Text Nils Johan Tjärnlund
Bild Magnus Bergström