Dokusåpornas framgångsrecept synas i ny forskning

Mästerkockarna, Let's Dance och Idol är några av Sveriges mest sedda tv-program. Reality-serierna dominerar utbudet i tv, världen över, och den internationella handeln med färdiga format har blivit en ny medieindustri. I ett forskningsprojekt vid Lunds universitet undersöks varför genren har blivit en sådan enorm succé.

Det är inte många som kan ägna delar av sin arbetstid till att se på dokusåpor, men det gör Annette Hill, som är professor i media vid Lunds universitet och samtidigt gästprofessor vid University of Westminster i England. En personlig favorit är Let's Dance, inflikar hon, när hon tar emot på sitt arbetsrum i centrala Lund. Men forskningen involverar mycket mer än att bara se på programmen. Det handlar om att utforska en hel kultur, berättar hon.

– Publiken bygger sina egna berättelser kring programmen. Det rör sig om ingredienser som kärlek, vänskap, sorg och smärta. Människan har alltid engagerat sig i berättelser, och här blir publiken involverad på ett helt annat sätt än tidigare. Man röstar inte bara på olika deltagare, utan bygger även egna hemsidor, chattar, diskuterar och skvallrar om deltagarna.

Annette Hill menar att publiken bygger upp en känsla av tillhörighet och äganderätt, i likhet med hur fotbollsfansen kan anse att de ”äger” sitt lag.

Världens största shower

Reality-serierna är nu de största showerna i världen, vid sidan av de stora idrottsevenemangen. I en tid när de traditionella medierna genomgår en kris så har reality-serierna rönt enorma framgångar. De är inte längre endast affärsidéer, utan representerar mycket mer än bara det ekonomiska värdet.

I sin forskning vill Annette Hill utröna hur tv-programmen kan bli sådana fenomen och studera produktionerna såväl inifrån som utifrån. För att samla in uppgifter intervjuar hon producenter på mediebolagen, deltagare i programmen och publik, såväl i tv-studion som i köerna vid audition, och även de som nöjer sig med att bara delta hemma framför tv:n eller datorn.

– Media är inte längre ett tillägg till vardagen, utan för många människor kretsar hela livet kring det mediala. Nästan alla ägnar sig åt medial kommunikation, i vissa fall dygnet runt, och det finns exempel på reality-serier som diskuteras av fler människor via sociala medier än vad de har faktiska tittare. Ett viktigt syfte är att analysera i vilken riktning publiken går, det som vi kallar för evolving audiences, säger Annette Hill.

Reality-genren föddes under det sena 1980-talet. Då kom dokumentärserier där tittarna fick följa med i polisens och räddningstjänstens arbete. Man fick lära känna utvalda personer och följa med på utryckningar till brottsplatser och bränder.

– Bakgrunden var en strejk bland manusförfattare i USA, som tvingade producenterna att hitta på nya koncept, berättar Annette Hill.

Därefter gick utvecklingen från faktabaserade program till shower med dramatiserade inslag. Ungdomskanalen MTV gjorde program med en mix av färdigskrivna manus och improvisationer. Man ville skapa färgstarka personligheter som väckte känslor hos tittarna.

En helt ny medieindustri

Några år senare kom det tydliga och avgränsade formatet, som fungerar inom alla genrer och som kan lyftas över till vilket land som helst. Det skapade en helt ny medieindustri och programmen utvecklades till att handla ännu mer om underhållning och medverkan från tittarna. Sverige var förhållandevis tidigt ute med ett program som Expedition Robinson i SVT 1997.

Utvecklingen tog fart på allvar för omkring tio år sedan, med talangshower som Popstars och Idol. Det framväxande internet födde också ett behov hos medieföretagen att skapa produktioner som kunde få människor att engagera sig online.

– Barn och ungdomar har nu växt upp med reality-serier och lärt sig hur de ska anpassa sig och marknadsföra sig själva. De har snappat upp dramaturgin och sättet att berätta i ord och bild. Därför blir det också allt yngre deltagare i exempelvis talangprogrammen.

Stöd till fördjupad forskning

Anslaget från Marianne och Marcus Wallenbergs Stiftelse möjliggör fördjupad forskning om hur producenter utarbetar nya format och studier av publikens beteende. I första steget ska data samlas in från producenter i England och i Sverige. Sedan väljer Annette Hill att göra fallstudier av några program och gör enskilda intervjuer och gruppintervjuer med ett representativt urval personer.

I England samarbetar hon med produktionsbolaget Shine, som bland annat producerar Masterchef. En samverkan som fungerar bra, även om producenter är misstänksamma mot att släppa in personer utifrån.

– De vill ha kontroll över informationen kring sina program. Samtidigt så gagnar den akademiska forskningen även produktionsbolagen, eftersom de får värdefull ny kunskap om publikens intressen och i vilken riktning publiken rör sig.

En möjlig utveckling är att ungdomskulturen blir allt mer likartad världen över med tanke på formatens stora popularitet och de sociala mediernas genomslagskraft. Annette Hill minns en tänkvärd episod för några år sedan.

– Jag observerade en gång en familj hemma i trädgården. Den lilla dottern i familjen lekte med två kompisar och de levde sig in på allvar i reality-programmens spelregler. En flicka var den elaka jurymedlemmen, en annan flicka var den snälla jurymedlemmen och den tredje intog rollen som tävlingsdeltagare. De visste precis hur programmet skulle gestaltas. Reality-genren har blivit inbäddad i populärkulturen.

Text Nils Johan Tjärnlund
Bild Magnus Bergström