Wallenberg Academy Fellows

Toner i språket ger lyssnaren ledtrådar

I svenskan skvallrar tonhöjden i början av ett ord om hur ordet ska fortsätta. Vi som lyssnar gissar oss till böjningsformen utan att ens reflektera över det. Wallenberg Academy Fellow Mikael Roll ska kartlägga vilka strukturer i hjärnan som ligger bakom fenomenet.

Hör på orden ”ringer” och ”ringde”. Ordstammen ring- är samma, och i:et uttalas lika vasst och lika långt i båda fallen. Men lyssna noga. I ”ringde” är tonen precis i början av ordet lite högre. Så snart ordstammen har uttalats, förstår lyssnaren att ändelsen ska bli -de, och inte -er.

– Det här gäller för i stort sett alla ord i svenskan och i min forskning har jag kunnat visa att vi använder det helt omedvetet när vi lyssnar på någon som pratar. De små tonala skillnaderna säger vilken ändelse ordet kommer att ha, om det är singular eller plural, vilket genus, vilken böjningsform på verbet, säger Mikael Roll vid Språk- och litteraturcentrum, Lunds universitet.

Ett annat exempel på ton-grammatik-koppling är att tonhöjden visar om en sats är huvudsats eller bisats. Lyssna på meningarna ”Pelle kommer inte, sa jag”, och ”Jag sa att Pelle inte kommer.” ”Pelle” har en högre ton i den första meningen, där namnet ingår i en huvudsats, än i den andra där det är del av en bisats.

Språk använder toner olika

Alla språk fungerar inte så här. Grovt kan man dela in världens språk i tre kategorier: Tonen kan vara betydelsebärande, som i kinesiska. Då ger man ord en helt annan innebörd bara genom att ändra tonen i dem. I andra språk, som engelska, har inte tonen någon koppling alls till innebörden. Någonstans däremellan ligger svenskan. Vi har omkring 200 ordpar där vi genom att ändra tonen ändrar betydelsen, till exempel med de två sätten att säga ordet ”anden”. Men vi har också den här tydliga kopplingen mellan ton och grammatik som är Mikael Rolls forskningsfält. Det finns språk som har liknande system, men just för svenska har han lyckats isolera toner med specifik grammatisk användning.

En kombination av metoder ger tydliga bilder

Med hjälp av olika avbildningstekniker ska Mikael Roll nu kartlägga vilka nervbanor och nätverk i hjärnan som är inblandade när vi förutsäger grammatik med hjälp av ton. Medan försökspersoner lyssnar på tal ska han studera deras hjärnor med flera olika metoder. Med EEG kan man avläsa elektriska signaler i hjärnbarken med mycket stor tidsprecision, ner till millisekunder. Med MR (som ibland kallas ”magnetkamera”) får man inte lika exakta tidsangivelser, men å andra sidan mycket tydliga bilder av vilka områden i hjärnan som är aktiva. Bäst är att kunna kombinera de två metoderna, och Mikael Roll har precis köpt in och börjat testa en EEG-utrustning som kan användas inuti MR-scannern.

– Det är rätt coolt faktiskt, att man kan stoppa in en massa elektronik i ett starkt magnetfält. Och det fungerar jättebra, vi har fått fina data.

En tredje avbildningsmetod kallas DTI och mäter vattenflödet i hjärnan, vilket visar hur olika nervbanor löper och korsar varandra.

Hjärnan förändras när vi lär oss

Mikael Roll arbetar tillsammans med forskare inom medicin och kemi som har utvecklat en metod för att studera förändringar i hjärnan ända ner på cellnivå. Med den ska han undersöka personer som lär sig svenska som andraspråk. I det fallet vill han inte bara se vilka nervbanor de använder, utan studera hur deras hjärnor rent fysiskt förändras när de lär sig att göra kopplingen mellan ton och grammatik.

– Man vet redan att hjärnbarken växer på vissa ställen när vi lär oss ett nytt språk. Om vi lär oss mer om de här förändringarna i hjärnan kan vi kanske hitta strategier för att hjälpa personer som har hjärnskador och behöver rehabiliteras. Det handlar om att veta vilka nervbanor man brukar använda och hur man kan kompensera för en skada. Jag tror att kopplingen mellan ton och grammatik kan vara viktig här.

Mikael Roll leder ett forskningsprojekt där man utvecklar ett dataspel för språkundervisning – kanske kan något liknande tas fram för vården.

”Att bli utsedd till Wallenberg Academy Fellow betyder att jag kan bygga upp en forskargrupp och genomföra det stora projekt jag vill göra. Vi kommer att få en bättre förståelse för hur ton och grammatik hänger ihop i hjärnan.”

Karriären som språkvetare inledde Mikael Roll i Mexiko. Dit kom han för att lära sig spanska, träffade sin blivande fru och blev kvar en längre tid. Han bestämde sig för att börja plugga lingvistik och tänkte att ”jag kan väl alltid bli lärare.” Men snart blev han biten av hur språket fungerade. Han fascineras av hur mycket i språksystemet som vi är helt omedvetna om, fastän vi använder det hela tiden.

– Det finns jättemånga teorier om det här, men ingen riktigt heltäckande. Jag skulle vilja sätta ihop en ny teori för hur språket fungerar, byggd på processer i hjärnan och lärandet. Det är min stora dröm.

Text Lisa Kirsebom
Bild Magnus Bergström