Wallenberg Academy Fellows

Söker förändringar i området mellan gener

Robert Månsson försöker para ihop rätt gen med rätt kontrollregion i blodcellers arvsmassa. Målet är att förstå hur blodcancer uppstår.

Arvsmassan, eller DNA, kan liknas vid en lång tråd, där arvsanlagen eller generna ligger efter varandra. Själva generna upptar dock bara ett par procent av utrymmet. Mellan dem finns långa sträckor av vad man förr kallade skräp-DNA.

Idag vet vi att mellanrummen utgör viktiga kontrollregioner för regleringen av genernas aktivitet. Och just där ligger ibland de förändringar i arvsmassan som kan orsaka sjukdomar.
Bilden av DNA i form av en tråd, en sträng eller en stege stämmer dock bara när cellen delar sig. I vanliga fall ligger de långa molekylerna som trassliga nystan inuti cellens kärna.

– I ett garnnystan kan två olika delar av tråden röra vid varandra. Därför kan kontrollregioner som slår på eller av aktiviteten ligga långt ifrån själva genen, förklarar molekylärbiologen Robert Månsson som leder en forskargrupp på Karolinska Institutet, KI, i Huddinge.

Började med normal blodbildning

Redan som doktorand blev Robert Månsson intresserad av de mekanismer som är inblandade när blodkroppar utvecklas ur stamceller. På KI har han fortsatt att undersöka den normala processen när en blodcell mognar och delas.

Utnämningen till Wallenberg Academy Fellow ger honom en möjlighet att också försöka förstå vad som leder till uppkomsten av leukemi, det vill säga blodcancer.

Robert Månssons forskargrupp studerar kronisk lymfatisk leukemi, som är den vanligaste formen av blodcancer hos vuxna. I Sverige drabbas ungefär 500 personer om året.
Sjukdomen utvecklas långsamt och upptäcks ofta av en slump, till exempel i samband med hälsokontroller.
Om patienten inte har några besvär kan behandlingen skjutas på framtiden.

– Sjukdomen är obotlig, prognosen svajig. Vissa kan leva 20 år utan att ha några problem, andra dör efter kort tid. Det finns ett behov av bra prognostik för att få veta vilka som dör snabbt eller kommer att leva länge, berättar Robert Månsson.

Söker förändringar i kontrollregioner

Förändringar i en gen i en kroppscell kan leda till sjukdomsutveckling, till exempel cancer. Forskare har därför sökt efter specifika gener, där förändringar är vanliga. Det har bland annat varit av ekonomiska skäl, eftersom det är dyrbart att kartlägga hela arvsmassan.

– Ofta har man tittat på vilka förändringar som finns i arvsanlagen hos många patienter. Men det kanske inte är generna utan det gen-regulatoriska elementet som är den gemensamma nämnaren, säger Robert Månsson.

Hans forskargrupp fokuserar på att identifiera de arvsanlag som samverkar med förändringar i kontrollregioner, där det finns ett samband med blodcancer.

”Det är intressant att träffa andra forskare i ledarskapsprogrammet för Wallenberg Academy Fellow. Vi har mycket att lära av varandra även om vi verkar inom olika vetenskaper.”

– Om jag kan pussla ihop rätt gener till rätt kontrollregion hoppas jag kunna utveckla förståelsen av hur blodcancer uppkommer, säger han.

Forskarna samarbetar med sjukhus, som samlar blodprover från leukemipatienter, för att försöka hitta förändringar över tid. Ny teknik hjälper dem att skilja tumörceller från andra blodceller.

– Just nu tittar vi på tio, tolv patienter. Om vi får robusta resultat kommer vi att gå vidare och undersöka ett 30-tal, i så fall i samarbete med universitetet i Oxford, berättar Robert Månsson.

Tänkte bli ingenjör

När Robert Månsson gick i gymnasiet ville han bli civilingenjör, men biologilärarna fick honom på andra tankar. Helt enkelt för att de var roliga att lyssna på.

– Ämnet blev så kul, så intressant. De ville inte att man skulle lära sig utan att förstå, och de gav oss också den sortens prov. Det passade mig, berättar Robert Månsson.

Han sökte till utbildningen i biomedicin i Lund, där han senare blev antagen på forskarskolan.

– Jag fick testa ett antal olika labb. Gjorde ett projekt i ett labb, fortsatte med ett annat i labbet mitt emot. Det var väldigt lärorikt, minns han.

Handledaren Mikael Sigvardsson erbjöd gott om svängrum under avhandlingsarbetet.

– Han gav mig förtroendet och mandatet gjorde att jag kunde utvecklas.

Efter disputationen följde ett par år som postdoktor vid University of California, San Diego, USA. Lund lockade när Robert Månsson började söka tjänster i Sverige, men han bestämde sig för Karolinska Institutet, där han har byggt upp en egen forskargrupp.

– Det hade gått fortare att få igång labbet i Lund. Jag kände alla tekniker, visste vilka jag skulle ha anställt. Men jag fick lära mig att rekrytera, berättar han.

Har lärt sig delegera

Den svåra konsten att delegera har han lärt sig sedan dottern Louise föddes för drygt ett år sedan. Han har varit föräldraledig i olika omgångar och till en början försökt sköta arbetet på distans. Till sist drog han en tydlig gräns och kollar inte ens sin e-post annat än på jobbet.

– Det kan vara lite frustrerande med föräldraledighet. Forskargruppen är som ett litet företag, där alla är beroende av varandra. Det finns inga ersättare. I början försökte jag göra allt precis som förut, men det går inte i längden. Jag var tvungen att kapitulera, för det är superkul att vara hemma med den lilla tjejen, berättar Robert Månsson.

Text Carin Mannberg-Zackari
Foto Magnus Bergström