Wallenberg Academy Fellows

Mönster i hjärnan visar vår rädsla för det okända

Nu utforskas mönster i hjärnan som avslöjar hur vi lär in sociala hot, rädslor och värderingar. I framtiden kan kunskapen ge oss nya verktyg för att hantera allt från främlingsfientlighet till olika ångeststörningar.

Andreas Olsson ska som Wallenberg Academy Fellow ta reda på mer om vad som händer i hjärnan när rädslor och värderingar lärs in. Redan idag står det klart att våra vanligaste fobier och rädslor är kopplade till den tidiga människans livsvillkor.

– Många är rädda och vaksamma för höga höjder, stora folksamlingar och okända människor. Sådana beteenden bygger ofta på basala mekanismer som har utvecklats som svar på livsavgörande problem som våra förfäder ställts inför, förklarar Andreas Olsson.

Urgamla instinkter orsakar problem

Men instinkter som en gång i tiden var nödvändiga kan vara handikappande i det moderna samhället. I stressiga situationer kan man bli paralyserad av rädsla – med ökad risk för olyckor. En oförmåga att hantera rädslor kan hos vissa leda till ångeststörningar och depressioner. Det är också troligt att människan är evolutionärt förberedd på att utveckla ihållande rädslor mot individer som tillhör andra grupper än ens egen: en grogrund för främlingsfientlighet och konflikter.

Hjärnan har inte hängt med i utvecklingen, konstaterar Andreas Olsson.

– Den rädsla som har anpassat sig till människans ursprungliga omgivning blir dysfunktionell i vår moderna miljö.

Hjärnan delar in i ”vi och dom”

Andreas Olsson och hans kollegor kartlägger mönster i hjärnan som avslöjar hur rädslor och värderingar lärs in och förändras. Det finns olika sätt att lära in, bland annat beroende på våra egna förväntningar och om vi lär oss direkt genom egna erfarenheter eller indirekt genom förmedlad information från andra.

Experimenten har bland annat visat att det finns automatiska processer i hjärnan som gynnar ett ”vi-och-dom-tänkande”. En studie visade att ljushyade personer har lättare att bli rädda för personer med mörkare hudfärg. Omvänt har mörkhyade lättare att bli rädda för ljushyade. Men även till synes godtyckliga gruppindelningar gjorda i laboratoriemiljön, till exempel baserade på färgen på ens t-shirt, ger liknande resultat.

– Över hela världen finns konflikter baserade på grupptillhörighet, som etnicitet, religion eller vilka fotbollsklubbar vi håller på. Genom att studera vad som är gemensamt för dessa sociala värderingar vill vi lära oss mer om de underliggande mekanismerna, säger Andreas Olsson.

Förebilder i USA

I experimenten låter forskarna frivilliga försökspersoner reagera på olika stimuli och mäter samtidigt bland annat ögonrörelser och aktiviteten i hjärnan. Med funktionell hjärnavbildning, så kallad fMRI, kan man i realtid se hur hjärnan arbetar genom att mäta blodflödet och därigenom knyta en viss aktivitet till en specifik del av hjärnan. I kompletterande djurmodeller kan man sedan djupstudera olika hjärnregioner, till exempel amygdala, hjärnans emotionella centrum.

Det mesta av forskningen sker på det egna labbet, Emotion Lab vid Karolinska Institutet i Solna. Förebilden är de främsta miljöerna i USA, bland annat New York University och Columbia University där Andreas Olsson forskade som doktorand och postdoktor.

Uttryck av rädsla kan skapa fobier

Ett spår i forskningen handlar om överföring av rädslor och värderingar – hur man lär sig från andra genom att titta och lyssna på dem. Tidigare studier har visat att apor uppfödda i fångenskap och som helt saknar erfarenhet av ormar trots detta kan utveckla en livslång ormfobi bara av att vid ett enda tillfälle observera en annan apa som uttrycker rädsla för en orm, så kallad ”one-shot learning”.

Samma mekanismer finns hos människan. Ett uttryck av rädsla hos en annan människa kan överföras och utveckla en fobi. Även här visar Olssons forskning på en spricka mellan individer från den egna gruppen och en annan grupp.

I ett experiment fick ett femtiotal ljushyade försökspersoner betrakta skådespelare – här kallade demonstratörer – som utsattes för obehagliga stötar när de såg en bild på en orm. När demonstratörerna var ljushyade hade försökspersonerna lättare att lära sig att ormbilden var förknippad med smärta.

Och när testet istället gick ut på att lära sig att ormbilden inte längre var kopplad till en stöt, så hade försökspersonerna lättare att bli kvitt ormrädslan om demonstratörerna som uttryckte lugn och trygghet hörde till den egna etniska gruppen.

– Vi vet inte säkert varför det är så, men en tolkning är att upplevelsen av samhörighet och tillit är avgörande när vi lär oss av andra att något som tidigare varit obehagligt nu är ofarligt.

Stödet innebär att jag kan fortsätta arbeta med de saker jag brinner för i ett forskningsprogram som präglas av ”high-risk, high-gain”, vilket kräver en långsiktig försörjning. Nu kan vi gå vidare både på djupet och bredden i våra forskningsfrågor och studera mer realistiska sociala situationer med hjälp av nya experimentella modeller.

Drivs av nyfikenhet på människan

Intresset för människan har Andreas Olsson med sig från tonåren – då väcktes ett filosofiintresse som senare ledde vidare till biologin.

– Jag drivs av en stark nyfikenhet på hur människor fungerar. En drömupptäckt vore att förstå mekanismerna bakom hur sociala värderingar formas och förändras. Många av de aversioner eller rädslor vi har är funktionella, så vi ska absolut inte utplåna dem. Men förhoppningsvis kan vår forskning bana väg för en bättre förståelse för hur vi kan hantera exempelvis autism och ångeststörningar, och även ge oss bättre verktyg för att motverka antisociala och förstärka pro-sociala normer.

Text Nils Johan Tjärnlund
Bild Magnus Bergström