Wallenberg Scholars

Med blick för hjärnans minnesfunktion, åldrande och sjukdom

Alla har vi väl ibland önskat att vi skulle kunna titta in i en annan persons hjärna för att förstå hur han eller hon tänker. Lars Nyberg kan det. Med hjälp av magnetkameror, minnestester och statistiska analyser försöker han fånga vad som händer med vårt minne och vår hjärna när vi åldras.

I källaren på Norrlands universitetssjukhus ligger Umeå center for Functional Brain Imaging. Centret, som Lars Nyberg är föreståndare för, arbetar med hjärnavbildning. Den främsta orsaken till placeringen i källaren är den stora och tunga magnetkameran, MRI-kameran, med vars hjälp man kan avbilda och studera hjärnan medan den arbetar. Kameran är i princip en jättemagnet med en styrka på tre tesla.

– Den måste stå i ett isolerat rum och det är väldigt viktigt att inga magnetiska föremål kommer i närheten eftersom de omedelbart sugs in av magnetfältet och kan slungas in i kameran, förklarar Lars Nyberg.

Som Wallenberg Scholar fortsätter Lars Nyberg och hans forskargrupp med den minnesstudie som inleddes redan 1988 under ledning av professor Lars-Göran Nilsson.

– Då startade vi Betulaprojektet som är en longitudinell studie av åldrande, minne och demens. Syftet är att studera hur minnesfunktioner förändras under vuxenlivet och att bestämma riskfaktorer för demens och tidiga tecken på demenssjukdomar.

Minnesförsämring först i sextioårsåldern

Sedan starten har 4 500 slumpvis utvalda Umeåbor deltagit i studien. Tester har utförts vart femte år i fem omgångar. Hösten 2013 planeras nu ytterligare en omgång.

– Det tillkommer nya personer hela tiden i studien men merparten har varit med i flera försöksomgångar.

Och det är just det, att det finns resultat från samma personer vid olika tidpunkter, som är det mest värdefulla med studien och gör den unik.

– På så vis kan vi se hur olika individers minne förändras över tid. Minnesfunktionen är individuell. Våra studier visar på att det finns 80–85-åringar som har lika bra minne som genomsnittliga 35-åringar.

Nästan samtliga övriga studier som gjorts har utgått från tvärsnittsstudier, där individer i olika åldrar jämförs, och indikerat att det episodiska minnet börjar försämras redan vid 25-årsåldern.

– Vi tycker att vi har en god bild av hur det ser ut. Våra longitudinella studier visar en ganska stabil minnesfunktion fram till 60– 65-årsåldern. Men alla forskare håller inte med om det, säger han med ett tvetydigt leende.

Livsstilsfaktorer och gener viktiga

Det episodiska minnet är det personliga minnet, där saker som vi gjort och upplevt lagras, det är också den minnesfunktion som tidigast påverkas av ålder.

Lars menar att en viktig faktor för hur åldrandet påverkar det episodiska minnet också är vilken nivå den enskilda individen börjar på.

– Genetik är givetvis en stark faktor för minne och kognition men våra studier har visat att det finns fler. Vi vill påstå att det som utmärker äldre personer med gott minne är att det lyckats bevara sin minnesfunktion och inte som tidigare sagts, att de har tillgång till någon slags minnes- eller hjärnreserv.

Betulaprojektet tyder på att livsstilsfaktorer som fysisk aktivitet, sociala nätverk och typ av arbete spelar roll för bevarandet av minnesfunktionen.

– Vi har också sett att personer med hög utbildning, kvinnor och de som har en gynnsam variant av COMT-genen, som påverkar dopaminnivån, har bättre resultat.

Upptäckten av betydelsen av COMT kan kopplas till att personer med Parkinsons sjukdom, som bland annat beror på låga dopaminnivåer, inte bara får motoriska problem utan många gånger också försämrad minnesfunktion.

– Vi håller därför på med en särskild studie av Parkinsonpatienter, berättar Nyberg.

Faktorer som hänger samman med sämre minne är låg utbildning, arbetslöshet, manligt kön och en ogynnsam variant av ApoE-genen som har visat sig vara den starkaste riskfaktorn för demens.

Viktigt att utmana hjärnan

Hippocampusregionen i hjärnan, som ungefär befinner sig innanför tinningen, är viktig för det episodiska minnet.

– Vi ser att de som har bra minne har högre aktivitet i hippocampus då de memorerar ny information.

Kan man då slå sig till ro som äldre om man har ett gott minne och goda förutsättningar för att få behålla det? Svaret är nej.

– Man måste hela tiden fortsätta att vara aktiv och utmana hjärnan genom att göra nya saker. Hjärnan kan tränas livet ut. Fortsatt fysisk aktivitet är också en viktig faktor.

Någon speciell typ av hjärnträning kan han ännu inte rekommendera.

– Vi håller på med studier och försöker hitta metoder som utmanar hjärnan på ett bra sätt. De metoder som i dag marknadsförs har generellt inget vetenskapligt stöd. Framförallt är det så att träningseffekterna tenderar att vara väldigt specifika.

Lars Nyberg började sin forskarkarriär som professor i psykologi för att 2006 utses till professor i neurovetenskap. Detta gör honom nog extra väl lämpad till det som är lite av en nyckel i minnesforskningen – att konstruera uppgifter som försökspersonerna ska lösa när minnet undersöks.

Framgångarna har lett till att Lars Nyberg också fått en inbjudan att delta i EU:s mångmiljardsatsning på hjärnforskning. Han är också en av de forskare som ingår i det stora hjärnprojektet Brain Power som finansieras av Knut och Alice Wallenbergs Stiftelse.

Text Carina Dahlberg
Bild Magnus Bergström