Wallenberg Academy Fellows

Hon söker ursprunget till kronisk värk

I Sverige drabbas var femte vuxen av kronisk värk. Det innebär inte bara ett stort lidande för den enskilde, utan medför även stora konsekvenser för samhället i form av sjukhuskostnader, sjukskrivningar och utebliven produktion. En fråga som inte får tillräcklig uppmärksamhet anser Camilla Svensson, smärtforskare vid Karolinska Institutet och Wallenberg Academy Fellow.

Kronisk smärta kostar mer än cancer, diabetes och kardiovaskulära sjukdomar sammantaget, enligt en undersökning i USA från 2013. Över 40 procent av alla långtidssjukskrivningar har en smärtproblematik i grunden.

– Kronisk värk är ett stort samhällsproblem. Om man kan behandla smärtan effektivt så kanske en stor del av de sjukskrivna skulle kunna bli aktiva igen, säger Camilla Svensson.

Hon har på nära håll sett hur smärtan försämrar livskvaliteten. Hennes egen pappa skadade sin axel för cirka femton år sedan och lever sedan dess med kronisk värk. Han hade alltid varit mycket aktiv och motionerat, men tvingades helt tänka om.

– Han beskriver ofta smärtan som att gå omkring med en ryggsäck som man inte kan ta av sig. Tyngden pockar på uppmärksamhet hela tiden. Kortvarigt finns fungerande läkemedel, men använder man dem under en längre tid så förlorar de sin effekt och höjer man dosen finns risk för biverkningar.

Hopp om bättre behandlingar

Den ständiga smärtan är ett lidande, och det har motiverat Camilla Svensson att försöka förstå smärtans molekylära mekanismer med målet att ta fram bättre behandlingar. Fokus ligger på ledsmärta och sambandet mellan inflammation och smärta, framför allt vid ledgångsreumatism och artros.

– Det var under mitt examensarbete i Kalifornien som jag insåg att smärta är en del av väldigt många sjukdomstillstånd, och att smärtan i sig kan bli en sjukdom. Till exempel så ser man att de med kronisk värk lättare drabbas av depression och att de sover sämre, vilket i sig får konsekvenser på immunsystemet med ett sämre skydd mot infektioner.

Medan andra unga forskare koncentrerade sig på kända sjukdomar som hiv, diabetes eller cancer, så började Camilla Svensson intressera sig alltmer för smärtproblematiken. Hon fann att smärtforskare och reumatologer kommunicerade förvånansvärt litet med varandra, och att de använde helt olika modellsystem.

– Det var en tydlig brist och jag såg vilken överbryggande roll jag skulle kunna fylla. Då jag startade mitt eget labb var målet därför att karakterisera och utvärdera två av modellsystemen från ett smärtperspektiv. Det hade inte gjorts tidigare.

Hon kallar det för att bedriva sjukdomsfokuserad smärtforskning; att börja med sjukdomstillståndet och ta reda på alla relevanta fakta om sjukdomen och därefter överföra denna kunskap till neurovetenskap och farmakologi ur ett smärtperspektiv. Och det nya arbetssättet har redan gett helt ny och delvis överraskande information.

Smärtan uppstår före inflammation

Tidigare har forskare trott att själva inflammationen är roten till det onda. Men Camilla Svenssons forskning visar att smärtan kan uppstå i ett tidigare stadium av sjukdomen. Redan innan sjukdomen bryter ut existerar antikroppar mot proteiner i leden, och det kan vara dessa antikroppar som aktiverar smärtsignalerna.

Smärta utan inflammation skulle därför kunna förklara varför nära hälften av alla patienter som tar läkemedel, och har lyckats reducera inflammationen i lederna, ändå rapporterar ledvärk. Camilla Svensson ska nu fortsätta att detaljstudera antikroppars roll vid smärta.

– Det viktigaste för mig är att identifiera nya angreppspunkter för hur vi kan dämpa smärtsignaleringen. Inte stänga av den helt, men normalisera aktiviteten i nerver. Man ska fortfarande kunna sätta handen på en varm spis och ha kvar förmågan att känna skarp smärta, men däremot bli av med den molande och störande smärtan, som i längden blir ett onormalt tillstånd.

– Det är en bekräftelse på att min forskningslinje och de frågor som vi driver har uppmärksammats som viktiga. Utmärkelsen är både ett privilegium och ett ansvar. Nu är det upp till bevis och jag gillar utmaningar. Eftersom jag har varit i USA i många år är jag dessutom mycket glad över möjligheten att få lära känna andra forskare i Sverige som befinner sig på samma nivå som jag. Ledarskapsprogrammet som kommer med utmärkelsen är också betydelsefullt.

Om antikropparna har den roll som forskarna tror blir nästa utmaning att ta reda på om man kan använda de receptorer som antikropparna binder till som angreppspunkter för nya läkemedel.

– Om den vildaste fantasin slår in så tror jag att vi om fem år har identifierat antikroppar som smärthämmande molekyler.

Förbisedda celler förstärker smärtan

Det finns fler forskningsspår. När smärtsignalerna från nervceller i en skadad led rusar upp till hjärnan sker en omkoppling i ryggmärgen. I samband med det kan smärtan förstärkas. En bidragande orsak till det är en typ av stödceller som kallas gliaceller, vars roll i smärta forskningen under en lång tid har förbisett.

– I våra modellsystem ser vi att gliacellerna förändrar sig morfologiskt med en större cellkropp och många förgrenade processer. De ser aggressiva ut och blir mer aktiva genom att frisätta substanser som kan vara smärtförstärkande.

Härnäst vill Camilla Svensson ta reda på vad det är som aktiverar gliacellerna i samband med ledinflammation och vilka ämnen de frisätter, och om de spelar samma roll i människan som i djurmodellerna. Kanske kan även gliacellerna bli angreppspunkter för framtida smärtbehandling.

– Som student var framtidsvisionen att som forskare stå vid provrören med labbrock, glasögon och skyddshandskar. Det händer inte så ofta längre, men däremot är det en häftig känsla att vara den som koordinerar allting och ser sambanden. För mig är det en otrolig motivation att vår forskning ligger i gränslandet mellan grundforskning och klinisk nytta.

Text Nils Johan Tjärnlund
Bild Magnus Bergström