Wallenberg Academy Fellows

Hon kartlägger immunsystemet i kampen mot folksjukdomar

Som ett försvar mot infektioner i kroppen. Det är den gamla synen på immunsystemet. Men nu växer en ny bild fram. Immuncellerna är även en naturlig del av olika vävnader och bidrar till deras normala funktioner. Mia Phillipson kartlägger immunsystemets olika roller med visionen att kunna kontrollera immunsystemet i kampen mot folksjukdomar.

Kroppens immunceller rör sig ständigt i blodbanan och övervakar blodkärlens insida efter tecken på infektion eller skada, varpå de snabbt tar sig ut i vävnaden och hittar fram till den plats som är angripen. Många av de stora folksjukdomarna, som till exempel diabetes, åderförkalkning och autoimmuna tarmsjukdomar, uppstår då kroppens immunförsvar är överdrivet aktivt eller angriper kroppens egna celler.

Fortfarande saknas många pusselbitar som förklarar exakt hur immuncellerna aktiveras och fungerar. Mia Phillipson vill ta reda på mer om de specifika celler i immunförsvaret som kallas vita blodkroppar, eller leukocyter. Forskningen går ut på att kartlägga deras beteende, hur de kommunicerar med andra celler och hur de letar sig fram till just de platser där reparationerna behövs.

– En stor del av den tidigare forskningen utfördes i provrör och man var fokuserad på att beskriva immuncellerna utifrån deras ytmarkörer, proteiner på ytan. Men nu har vi insett att vi även måste studera immuncellerna i deras verkliga mikromiljö, oavsett om det rör sig om frisk eller sjuk vävnad, för att förstå deras fulla roll och potential, säger Mia Phillipson.

Nya roller för immuncellerna

Immuncellerna studeras nu in vivo, i djurmodeller, och en helt ny bild tonar fram. Det visar sig att immuncellerna har många funktioner i kroppen. De har en mer aktiv roll i uppbyggnaden av olika vävnader än man tidigare trott och de finns där naturligt.

– De bidrar till att upprätthålla de olika organens normala funktioner och de har en total kontroll över vad som sker. Det vore ju ett enormt slöseri om det bara var infektionssignaler eller skadesignaler som dessa kompetenta celler letade efter.

Forskningen går nu ut på att ta reda på mer om både de klassiska och alternativa funktionerna hos immunsystemet. Bland annat studeras hur immuncellerna följer en särskild gradient av inflammatoriska signaler för att finna det optimala stället att ta sig ut genom blodkärlsväggen till den skadade vävnaden. Cellerna ”kryper omkring” i blodkärlen, något som i vetenskapliga termer kallas ”intraluminal crawling”.

Det är inte heller uteslutet att immuncellerna finns med vid bildandet av kroppens organ, en mer spekulativ hypotes än så länge.

Diabetiker kan slippa insulinsprutor

I ett annat projekt studeras immuncellernas betydelse för att tillverka nya blodkärl. För några år sedan fick Mia Phillipson idén att undersöka om immuncellerna kan känna av hypoxi, syrebrist, i vävnaden. Det visade sig att en sorts vita blodkroppar som kallas neutrofiler svarade på signalen och bidrog till nybildandet av blodkärl. Denna kunskap resulterade i en modell som togs in i ett forskningsprojekt om diabetes.

– Det handlar om patienter med svårkontrollerad diabetes och som behöver transplantation av insulinproducerande cellöar, som normalt finns i bukspottskörteln. Problemet är att man vid traditionell transplantation inte får den nybildning av blodkärl som behövs för att cellöarna ska överleva.

Mest av en slump såg Mia Phillipson att det blev en väldig tillväxt av blodkärl till och i de cellöar som transplanterades till en muskel. Men för att nybildningen av blodkärl ska ske måste den särskilda sortens immunceller, neutrofilerna, också finnas på plats. Nu har försöken kommit till studier på människa.

– Förhoppningen är att få lika fina resultat i kliniska studier. Det kan på sikt innebära att diabetiker som har svårt att ställa in sin insulindos helt kan slippa insulinsprutorna.

"Utnämningen till Wallenberg Academy Fellow ger en starkare identitet och en större tyngd i det lokala sammanhanget. Som en följd har Uppsala universitet gett mig ett lektorat, något som ger fastare mark under fötterna och en trygghet. Utnämningen inger också självförtroende att ge sig i kast med våghalsigare projekt, att pröva sådant som annars inte vore möjligt. En annan positiv sak är nätverket som skapas med andra Fellows från helt olika discipliner, men med liknande erfarenheter och funderingar."

Från klassisk lärdomsstad

Mia Phillipson växte upp i Uppsala och visste tidigt att hon ville bli forskare. Hennes föräldrar är naturvetare och uppmuntrade nyfikenhet med inställningen att inga frågor var dumma och inga svar var definitivt sanna. I skolan mötte hon stimulerande och ambitiösa lärare.

Universitetet och nationslivet hägrade tidigt som en självklar del av livet. På apotekarprogrammet fick hon en ökad aptit på att förstå mer om målet för de olika läkemedelsterapierna, kroppens fysiologi.

– I min avhandling undersökte jag varför magen inte äter upp sig själv. Det handlar om mag-tarmkanalens försvarsmekanismer, och nu har cirkeln slutits eftersom jag just har lanserat ett nytt forskningsprojekt som handlar om tarmen och immuncellernas funktion där.

Under doktorandtiden bodde Mia Phillipson ett halvår i Sydney, och som postdok var hon i Calgary. Somrarna tillbringade hon som guide i naturreservatet på Stora Karlsö med det unika fågellivet och orkidéerna.

Men annars har hon varit hemstaden trogen.

– Jag har inte rört mig så långt, säger hon och skrattar. Det är till och med så att min handledare under arbetet med avhandlingen sitter i kontoret bredvid. Men jag, min man och våra tre barn trivs i Uppsala. Här finns en fantastisk forskningsmiljö med bred preklinisk forskning och närheten till kliniken. Och här är det lätt att skapa nya samarbeten, något jag finner väldigt stimulerande.

Text Nils Johan Tjärnlund
Bild Magnus Bergström