Vadstena en tummelplats för medeltidens maktelit

Idag syns trendkänsliga svenskar på orter som Båstad, Visby och Åre och kring Stureplan i Stockholm. Men på medeltiden var Vadstena platsen för människor med makt och ambitioner. Konstvetaren Mia Åkestam, Stockholms universitet, kartlägger ett unikt kulturarv med kopplingar till kungligheter och den Heliga Birgitta.

Bara ett stenkast från Vätterns strand tronar det gamla kungapalatset i Vadstena, uppfört av tegel i tre våningar. Fasaden skimrar i olika röda nyanser. Det är Sveriges största och bäst bevarade profana byggnad från medeltiden.

– Vadstena var en samlingspunkt för Sveriges världsliga och religiösa elit under flera hundra år, säger Mia Åkestam. Med min forskning hoppas jag ge en helhetsbild och fördjupa förståelsen för de storslagna arkitektoniska anläggningar som finns där.

Kungapalatset började byggas på 1250-talet under Birger jarl, den förste ur Bjälboätten som styrde riket. Sonen, kung Valdemar, färdigställde palatset, som hade formen av en hallbyggnad.

– Ungefär samtidigt uppfördes Håkonshallen i Bergen för kung Magnus Lagaböter. Det fanns nära relationer mellan de svenska och norska kungaätterna. Men palatset i Vadstena är ovanligt stort, faktiskt betydligt större än Håkonshallen.

Mia Åkestam försöker bland annat kartlägga hur Vadstenapalatset såg ut invändigt. Om man där ville ansluta till kontinentala vanor är det troligt att det avspeglade sig i rumsindelningen. Bottenvåningen med valvslagna kammare inrymde sannolikt förråd och stall. En trappa upp låg frukammaren, drottning Sofias domäner. Där samlades kvinnorna, men också de fromma munkar och präster som inte ville festa med riddarna. Högst upp låg audienssal och festsal, eller kanske kapell.

Heliga Birgitta skapar ett kloster

År 1346 beslutade kung Magnus Eriksson och drottning Blanka att testamentera Vadstena gård, med palatset, till en klosterstiftelse. I donationen ingick ett större område vid Vättern med inkomster från flera gårdar. De skänkte också altarprydnader ”som ska skina såsom solen”, bland annat en uppsättning av vit sammet med broderade gripar i guld och silver.

I spetsen för det nya religiösa projektet stod en kraftfull kvinna, Birgitta Birgersdotter.

– Birgitta var hovdam och magistra hos drottning Blanka. Hon hade fött åtta barn och var fru på Ulvåsa. Men i 38-årsåldern, då barnen är tillräckligt stora, så åker hon med maken och några nära vänner på pilgrimsresa till Santiago de Compostela. Det är hisnande att tänka sig.

Vid återkomsten bosatte sig paret i Alvastra kloster. Under dessa år började Birgitta motta sina uppenbarelser. Den första hade hon haft i Arras på vägen hem.

– Det var också nu hon började arbeta för att skapa en egen klosterorden. Hon fick klosterregeln godkänd av påven 1370 – tre år senare dog hon i Rom. Men då hade man redan hunnit inleda ombyggnaden av palatset under överinseende av Birgittas dotter Katarina och av en syssloman, som hade det ekonomiska och administrativa ansvaret, och som också hade varit i Rom.

Stor uppslutning kring Vadstena

Runt det gamla kungapalatset växte ett klosterområde upp och den imponerande klosterkyrkan stod färdig 1430. Projektet stöddes av både kungamakten och de främsta frälsesläkterna. Vadstena blev ”inne”, för att använda ett modernt uttryck.

– Det var ett makalöst engagemang från kungaätterna och frälset. Samma sak gällde de kyrkliga, såväl bland olika klosterordnar som den vanliga svenska katolska kyrkan. Alla slöt upp kring Vadstena.

I forskningsprojektet vill Mia Åkestam visa hur den världsliga och religiösa makten manifesterade sig. Tyngdpunkten i undersökningen ligger på materiell och visuell kultur där byggnader, skulptur, måleri, textil, sigill, och gravmonument är några exempel. Hon använder ett brett källmaterial och tröskar igenom forskningsarkiv i jakt på okända dokument.

I en handskrift från 1400-talet beskrivs i detalj en helgonskrinläggning.

– Man kan följa hur riksföreståndaren Sten Sture anländer med hästar och sitt ståtliga följe. Om Sten Sture står det att han var vacker som en ängel, klädd i fotsid brun sammet som var fodrad med hermelin.

Nya ögon på gamla arkivkällor

Andra exempel på källskrifter är Liber Uusum, brödernas sedvänjobok i Vadstena, och Heliga Birgittas uppenbarelser, som hittills varit underutnyttjade i konsthistorisk forskning.

– Visst infinner sig många frågor. Hur ska jag föreställa mig rummet som anges och var fanns trapporna? Sådana detaljer är svårfångade, men jag räknar och jämför med de fina planer och uppmätningar som gjordes på 1500- och 1600-talen och som fortfarande finns bevarade i arkiven.

Efter Gustav Vasas reformation 1527 förändrades Sverige. Men Vadstena kloster drogs inte omedelbart in. I stället började kungen ganska snart uppföra det nya Vadstena slott, och hans bröllop med Katarina Stenbock stod i klosterkyrkan.

– Ett nytt slott i Vadstena var inte självklart från försvarssynpunkt. Troligen kan man se bygget som en ren maktdemonstration från Gustav Vasas sida. Den här kontinuiteten gör det extra intressant att utforska Vadstenas betydelse som statusfylld plats och hur det ledande skiktet i samhället agerade för att markera sin närvaro där, både i livet och efter döden, avslutar Mia Åkestam.

Text Nils Johan Tjärnlund
Bild Magnus Bergström