Vaccinering vid epidemier – i spåren efter svininfluensan

Hösten 2009 var rädslan för en global epidemi stor. Svininfluensan spred sig över världen och skördade liv även bland friska, vuxna unga. Senare stod det klart att det vaccin som använts i Sverige lett till flera fall av narkolepsi. Etnologen Britta Lundgren studerar hur detta påverkat tilliten till myndigheter och inställningen till vaccinationer.

– Jag vill fånga myndighetspersoners och allmänhetens farhågor och resonemang före, under och efter epidemin, eftersom jag tror att det är viktigt kunskap att ha nästa gång vi står inför en liknande situation, säger Britta Lundgren, professor i etnologi vid Umeå universitet.

Rädslan för en ny pandemi, en världsomspännande epidemi, har sedan Spanska sjukan varit stor.

Under våren 1918 började allt fler människor insjukna i Europa och USA. Det som till en början såg ut som en vanlig influensa utvecklades till en dödlig infektionssjukdom som framför allt drabbade unga, friska, människor mellan 20 och 40 år. Omkring 50 miljoner människor världen över, varav 34 000 i Sverige, beräknas ha dött till följd av spanska sjukan.

Pandemipanik

Våren 2009 kom rapporter från Mexiko om en influensa som gjorde de drabbade svårt sjuka och skördade ovanligt många liv, framför allt bland unga människor. Influensan spred sig till USA och i snabb takt till allt fler länder. Parallellerna till Spanska sjukan var flera. I juni klassade Världshälsoorganisationen, WHO, influensan som en pandemi.

– Svininfluensan slogs upp som ett stort hot i världen, konstaterar Britta Lundgren.

Medierapporteringen växte allt eftersom influensan spred sig och kom till Sverige. Den ökade lavinartat när de första svenska dödsfallen inträffade. Högröstade diskussioner om massvaccinering eller inte började också föras. Sverige var ett av de länder som inledde en massvaccineringskampanj.

– Det blev lite pandemipanik. Oron var stor för att vaccinet inte skulle räcka till alla. Det spekulerades i prioriteringar av olika grupper, att vissa fick gå före köerna. Samtidigt fanns det de som var emot vaccineringen.

Sverige i topp

I Sverige vaccinerades 60 procent av befolkningen medan endast några få procent vaccinerade sig i exempelvis Tyskland.

– Sverige hade den högsta vaccinationsprocenten i världen. Det var en väldigt lyckad kampanj som genomfördes.

Vaccineringen verkade ha fått stopp på spridningen. Allt var frid och fröjd, myndigheter, epidemiologer och allmänhet andades ut. Men under sommaren och hösten 2010 började det komma in rapporter om allt fler ungdomar som verkade lida av den ovanliga sjukdomen narkolepsi.

– Det blev lite av en kris när man började misstänka att vaccinet, Pademrix, låg bakom ökningen av insjuknande i narkolepsi.

Läkemedelsverket och andra myndigheter avfärdade först alla teorier om ett samband. Men fler och fler studier visade på motsatsen och myndigheterna fick ändra ståndpunkt.

– Det som varit en sådan succé började snarare framstå som ett misslyckande. Vaccinet visade sig också ge den svåraste formen av narkolepsi, säger Britta Lundgren.

Har tilliten påverkats?

För att få mer kunskap och förståelse för vilka mekanismer som samverkade vid olika beslut, både hos myndigheter och enskilda individer, håller hon på att genomföra en intervjustudie.

– Jag intervjuar myndighetspersoner, narkolepsipatienter och deras anhöriga, de som drabbades av svininfluensa, forskare samt hälso- och sjukvårdspersonal. Jag vill veta hur de resonerade när det gällde vaccineringen och hur de reagerade på rapporteringen av narkolepsifallen. Förändrade det som hände förtroendet och tilliten till myndigheter och vaccinationsprogram?

Förutom Sverige har ökade fall av narkolepsi i samband med vaccinering rapporterats från Finland, Norge, Irland och Storbritannien.

– Fortfarande är orsaken till varför vaccinet ledde till så allvarliga biverkningar inte helt klarlagd.

Olika beslut i olika länder

Vad som låg till grund för hur olika länder resonerade kring vaccinationen av befolkningen är också en intressant, men givetvis svårt att besvara.

– Det finns en misstänksamhet om att läkemedelsindustrin drev på. Därför skulle det vara intressant att även göra internationella jämförelser. I Tyskland var läkarna emot att vaccinera eftersom man menade att influensan inte var något stort hot, där blev det inte heller någon massvaccinering.

Hon menar att man i Sverige borde fundera på om argumentet att vaccinera sig inte bara för egen del, utan också i solidaritet med särskilt infektionskänsliga, fördes ut för hårt.

– En förälder till ett narkolepsidrabbat barn uttryckte det som att det var som att lägga sitt barn på offeraltaret. Ett av argumenten mot vaccinering var just att vaccinet inte testats på barn. Samtidigt kan man ju fråga sig vilka barn det skulle ha testats på, menar Britta Lundgren. Det har också visat sig att en vanlig testning inte skulle ha gett kunskap om biverkningen, eftersom den är så sällsynt.

Viktiga kunskaper

Britta Lundgren är också intresserad av att se hur forskare, myndighetspersoner, sjukvårdspersonal, resonerade för egen del.

– Man kan ha olika inställningar till vad som är bra på gruppnivå och för en själv. När man pratar om folkhälsa så har man alltid ett befolkningsperspektiv. Man ser till vad som är bäst för flest. Jag är också nyfiken på att undersöka hur känslor och genus spelar in.

Hennes förhoppning är att forskningsprojektet, som beviljats anslag av Stiftelsen Marcus och Amalia Wallenbergs Minnesfond, ska ge vägledning för hur man ska hantera en ny pandemi.

– Den kunskap som jag får om hur människor tänker tror jag blir viktig att ha med nästa gång det inträffar något liknade. Här har vi som humanister en viktig insats att göra.

Text Carina Dahlberg
Bild Magnus Bergström