När människor blir djur i litteraturen

Oftare än man kan tro har nordiska författare använt det litterära greppet att förvandla människor till djur i sina romaner. August Strindberg, Peter Høeg och Monika Fagerholm är bara några exempel. Det litterära motivet människa och djur belyser normer i samhället kring makt, etnicitet, genus och sexualitet, visar Ann-Sofie Lönngren i en kommande bok. Och tematiken knyter direkt an till 1900-talets världskrig och folkmord.

Bokstaplar och bokhyllor fyller arbetsrummet i det gamla Fysikum vid Uppsala universitet, som numera bland annat inrymmer den litteraturvetenskapliga institutionen. Det är en salig blandning av prosa inom olika genrer, högt och lågt, förklarar Ann-Sofie Lönngren, universitetslektor i litteraturvetenskap.

– När man letar efter ett motiv som jag gör, relationen mellan människa och djur inom den nordiska litteraturen från slutet av1800-talet fram till nutid, så blir det till slut ett enormt material att gå igenom.

Det handlar inte i första hand om science fiction och fantasy, utan om den realistiska skönlitteraturen, som innehåller överraskande många förvandlingar från människa till djur. Shapeshifting, som det kallas, är ett vanligt fenomen inom populärkulturen, som i dataspel, men inte bara där, visar det sig.

– Jag har funnit ett ganska stort och brett material. Flera produktiva författare har använt motivet generellt för att problematisera mänskliga villkor existentiellt och maktkritiskt och vad det innebär att vara människa på olika sätt.

Queerläsning av Strindberg

Idén till forskningsprojektet väcktes under avhandlingsarbetet. Lönngren gjorde en queerläsning av Strindberg genom att analysera svartsjukedramer i hans författarskap. Där händer det att maktkamperna mellan tre personer slutar med att någon förvandlas till vampyr, amöba eller monster i texter som annars är mycket realistiska.

– Tanken slog mig att Strindberg kanske inte var ensam om detta i den realistiska litteraturen. Min hypotes är att det är maktordningar i samhället som bestämmer om en människa förvandlas till ett djur. Om man har ”fel” etnicitet, genus eller sexuell läggning så blir man inte riktigt mänsklig längre.

Budskapen kan vara mycket skiftande. I en tidig text hos Strindberg, kortromanen Tschandala, finns en stark rasistisk underton. En svensk man tar hyra på en gård som ägs av en blek, svartmuskig man med dåligt sittande kläder. Den svenske mannen åstadkommer ett suggestivt bildspel mot dimma som hypnotiserar gårdsägaren, han går ner på alla fyra och skäller som en hund och i nästa ögonblick kommer gårdens egna hundar stormande och biter ihjäl sin husbonde.

– Redan från början får man klart för sig att romer, som detta syftar på, inte är människor. Och det föder genast associationer till vad som sedan hände. Begreppet människa har aldrig varit mer omdebatterat än under 1900-talet och dessutom med allvarligare konsekvenser än tidigare med de folkmord som ägde rum.

Förvandlas till en get

Hos Selma Lagerlöf finns ett annat förvandlingsexempel. I En herrgårdssägen förlorar en välrenommerad man hela sin egendom, blir galen, drar på sig ett skinn och tror att han är en getabock. Han går runt på bygderna som en gårdfarihandlare.

– Det är en annan form av transformation som snarare ifrågasätter olika kognitiva förmågor. Vad krävs för att vara en människa? Han har glömt sitt namn, har ingen historia och förändras under det mentala sammanbrottet. Men i slutet så förvandlas han tillbaka till en fin herre igen.

En upptäckt som Lönngren har gjort är en speciell kvinnlig tradition, där kvinnor förvandlas till djur för att undslippa kravet att gifta sig. Motivet återfinns redan i det finska nationaleposet Kalevala, och författare som Birgitta Trotzig och Monika Fagerholm har utnyttjat denna frihetsflykt.

– Det kan beskrivas som en positiv aspekt eftersom det ger möjligheter att undkomma. Men förvandlingen till djur kan också vara destruktiv där man blir satt i bur, får koppel på sig eller blir slagen.

Flertusenårigt motiv

Temat kan spåras ända tillbaka till litteraturens födelse, det sumeriska Gilgamesh-eposet. Och i den kommande boken tecknar Ann-Sofie Lönngren en historisk exposé som även innefattar bland annat antikens litterära klassiker, medeltidens nordiska sagor och fabelgenren.

– Allt detta behövs som bakgrund, men till exempel fablerna har inte alls samma sprängkraft som den modernare prosan. I fablerna handlar det snarare om att djur är människor för att läsaren lättare skall få syn på mänsklig moral, en pedagogisk litteratur.

Provokationer förekommer, som hos den danske författaren Peter Høeg. I Kvinnan och apan anländer en apa till Danmark i en bur. En kvinna som har en problematisk livssituation träffar apan och inleder en sexuell relation, och det visar sig snart att apan kan tala.

– Som läsare undrar man om det är en kolonial tematik. Slavhandeln byggde på att man skeppade människor som djur. Romanen blev mycket kontroversiell och det är ett ämne som lätt väcker känslor. Det finns enormt många trådar att nysta i och det händer att jag inte kan sova på nätterna för att jag drömmer om djur, säger Ann-Sofie Lönngren och skrattar.

Projektet, som genomförs med stöd av Stiftelsen Marcus och Amalia Wallenbergs Minnesfond, är också en del i att etablera det nya forskningsfältet Animal studies i Sverige. Det är redan stort bland annat i USA och inbegriper olika discipliner, som antropologi, biologi, filosofi, kulturgeografi och sociologi.

– Animal studies kan belysa det komplicerade förhållandet idag mellan människor och djur. Det är dagsaktuella ämnen som den storskaliga industrialiseringen av djur, men också frågor om mänskliga rättigheter för utsatta grupper som homosexuella, psykiskt sjuka och flyktingar runtom i världen, säger Ann-Sofie Lönngren.

Text Nils Johan Tjärnlund
Bild Magnus Bergström