Wallenberg Scholars

Om konsten att lära sig ett nytt språk

Hur gör vi när vi talar och förstår språk? Och hur går det till när vi lär oss nya språk? Vad händer med våra gester? Påverkas vårt förstaspråk när vi lär oss ett nytt? Det är några av de frågor Marianne Gullberg försöker besvara i sin forskning. Samtidigt avfärdar hon flera myter om språkinlärning.

– Jag tycker att det är kul att punktera myter, säger hon med ett skratt. Hon pratar fort och intensivt. Ögonen gnistrar och orden flödar ur hennes mun samtidigt som hon gestikulerar livfullt.

Man förstår att språkforskning inte bara är ett jobb utan en passion. Gesterna och myterna däromkring ska vi återkomma till.

Marianne Gullberg är professor i psykolingvistik vid Lunds universitet. Psykolingvistik innebär kortfattat att man undersöker relationen mellan språk, tanke och hjärna. Helt enkelt hur vi egentligen gör när vi talar och förstår språk. Något som vi inte så ofta tänker på när vi pratar vårt modersmål.

– Det är en otroligt snabb process, det handlar om millisekunder. På den tiden hinner vi gå från en vag idé om vad vi ska säga till att välja rätt ord, grammatik, ljud, intonation och gest. Den omvända processen, att förstå det någon annan säger, är lika fascinerande.

Outforskat område

Det mänskliga språket är det mest komplexa kommunikationssystem man känner till. Språket är också vårt redskap för tänkande. Det samverkar med till exempel känslor och minne och drivs av samma neurologiska apparat.

– Men hur lär vi oss egentligen ett språk? Det är oftast först när vi lär oss ett annat språk som vi inser hur svårt det är. Det som intresserar mig är just hur man lär sig ett språk när man redan har ett på plats. Hur samverkar och påverkar de olika språken varandra? Området är häpnadsvärt obeforskat, konstaterar hon.

Myter och dubbelmoral

Marianne Gullberg menar att det finns många myter kring språkinlärning och att många beslut med samhällsrelevans grundas på felaktiga kunskaper. Hon pekar också på en märklig dubbelsyn när det gäller flerspråkighet.

– Vi vill att våra barn ska lära sig engelska i låg ålder för tidig inlärning är bra. Men ett barn som är flerspråkigt på exempelvis turkiska och svenska betraktas som ett problem. Detta är ett märkligt förhållningssätt.

Marianne Gullberg säger att all forskning slår fast att flerspråkighet är av godo. Och att det snarare är konstigt att bara prata ett språk i en global jämförelse.

– Det är gympa för hjärnan och ger ett visst skydd mot demens. I världen i stort är flerspråkighet snarare norm än undantag. På många håll i Afrika talar små barn tre språk och när de börjar skolan lär de sig tre till.

Gester med små skillnader

Marianne har bland annat studerat svenskar som lärt sig franska och vice versa. Hon har inte bara tittat på hur de pratar utan också hur de gestikulerar och på så vis kunnat avfärda ytterligare en myt.

– Det visar sig att fransmän och svenskar gestikulerar lika mycket.

Enligt henne är skillnaden att vi gestikulerar på olika sätt. Detta gör att vi uppfattar det som att fransmän pratar mer med händerna än vad vi svenskar gör. Fransmän använder dessutom oftare ansiktsuttryck och axlar.

– Det rör sig om små, subtila skillnader. Fransmän är återhållsamma men använder sig av mer taktfasta gester, för att understryka det de säger.

Att hon har utsetts till Wallenberg Scholar innebär att hon nu kan fördjupa sina studier kring vuxnas inlärning av nya språk.

– Jag kan fortsätta följa processen från inlärning till fullfjädrad flerspråkighet.

Humanistisk teknologi

En aspekt av hur språk påverkar varandra är brytning. Marianne Gullberg och hennes forskargrupp kommer att titta närmare på bryning i ett nytt projekt.

– Brytning är inte bara en fråga om uttal. Vi ska också studera hur gesterna påverkas eftersom betoning, intonation och rytm även sitter i händerna. Kan den som pratar perfekt franska men gestikulerar på svenska ändå uppfattas som en person som bryter?

Till sin hjälp har hon olika teknologiska hjälpmedel i Humanistlaboratoriet i Lund. Där finns bland annat artikulografi som mäter tungrörelser, motion capture som mäter kroppsrörelser, och hjärnavbildningsteknik.

– Vi kommer att spela in bland andra fransmän och svenskar som pratar varandras modersmål för att sedan testa vad som retar en »inföding« mest, avvikelser i tal eller gester eller både och.

Efter tio år som forskningsledare vid Max Planckinstitutet för Psykolingvistik i Holland, rekryterades Marianne Gullberg år 2010 som vetenskaplig chef för Humanistlaboratoriet i Lund.

– Det var ett erbjudande jag inte kunde motstå. Humlabbet har ingen motsvarighet i världen. Vi har forskare från alla discipliner utom juridik.

Hennes forskargrupp innehåller flera nationaliteter och hon pratar själv ledigt sju språk. Trots att hemmet var enspråkigt och språkvariationen bara pendlade mellan halländska och skånska. Det har heller aldrig varit självklart att hon skulle bli forskare.

– Jag hann jobba både som journalist och översättare och påbörja en tolkutbildning innan jag valde forskarbanan, berättar Marianne Gullberg.

Text Carina Dahlberg
Bild Magnus Bergström