Wallenberg Academy Fellows

Aktivistforskare undersöker tillhörighet över gränser

Hur påverkar globaliseringen kampen för kvinnors och HBT-personers rättigheter? Och hur påverkar rättighetskampen globaliseringen? Det är två centrala frågor när Mia Liinason utforskar aktivism över nationsgränser.

Mia Liinason tar emot vid Göteborgs universitets institution för kulturvetenskaper, som lite överraskande ligger i en del av Chalmers tekniska högskola. Här arbetar hon som lektor i genusvetenskap. Ett tvärvetenskapligt ämne, och ungt. För bara fem år sedan blev Mia Liinason den allra första doktorn i genusvetenskap vid Lunds universitet. Hennes avhandling handlade om ämnets framväxt.

– Det är lite speciellt att utforska ett ämne inifrån ämnet. Jag kunde sitta i möten och så plötsligt sa någon: ”Vänta, gör du en deltagande observationsstudie nu…?” Men det är väldigt roligt att vara verksam inom ett så nytt forskningsfält. Det ger mycket möjligheter att vara med och forma ämnet, säger Mia Liinason.

”Det är jätteroligt att ha blivit utsedd till Wallenberg Academy Fellow. Det är ett erkännande av mig som forskare, men också ett erkännande av det här lite bråkiga ämnet – en nykomling inom akademin. Att forskningsanslaget är generöst och har vida ramar betyder dessutom att jag får möjlighet att göra ett öppet, utforskande projekt.”

Liknande kamp, olika konflikter

På senare tid har hennes forskning till stor del handlat om kampen för kvinnors och HBT-personers* rättigheter. Hur den skiljer sig åt mellan platser – och vad som händer när personer från de platserna möts. Som Wallenberg Academy Fellow kommer Mia Liinason att undersöka och jämföra rättighetskampen i Ryssland, Turkiet, och Skandinavien.

Medan Pride-parader attackerats av polisen i Turkiet och förbjudits av domstol i Ryssland, går i Skandinavien polis, politiker och myndigheter med i tåget. Men det har inte bara varit uppskattat av aktivisterna. Inte när exempelvis högerpopulistiska politiker deltagit, eller Migrationsverket, som har fått stark kritik för att utsätta HBT-personer för fara genom att sända dem till områden där de riskerar förföljelse.

– Det är intressant att konflikterna är så olika. Kvinnokampen har ofta fokuserat på makt och kön, men i vår forskning vill vi studera ”samverkande maktordningar”: hur nationalism, sexism, rasism, homo- och transfobi samverkar.

Gränslöst samarbete fysiskt och digitalt

Även om de regionala skillnaderna är stora, är HBT- och kvinnokampen i dag en internationell rörelse. Därför kommer Mia Liinason och hennes kollegor att studera samarbeten över gränser, både på plats i de tre regionerna, och på nätet.

– Globaliseringen har ofta kritiserats för att förstärka maktcentra i världen. Men den har också inneburit en möjlighet för människor att mötas över gränser i sin kamp för sociala rättigheter. Jag vill även undersöka hur känslan av gemenskap inom ett kollektiv kan skapas på distans, till exempel hur solidaritet kan ta sig uttryck i sociala medier.

Den politiska rörelse som kallas nyliberalism får ofta samma kritik som globaliseringen. Nyliberalism innebär lite förenklat att staten ges mindre makt och inflytande, men också mindre ansvar. Kritiker menar att det ökar klyftorna i samhället.  Men Mia Liinason påpekar att när staten vill minska sitt inflytande fördelas ofta mer resurser till civilsamhällets organisationer, exempelvis kvinnorättsgrupper, som förväntas ta ett större ansvar för att lösa sina egna frågor. Men det är inte alltid de använder resurserna på exakt det sätt som staten tänkt.

– Både globaliseringen och nyliberalismen påverkar de rörelser jag studerar, men samtidigt deltar rörelserna i en förhandling om vilket samhälle och vilken politik vi ska ha. På så vis påverkar aktivisterna i sin tur globaliseringen.

Måste rättvisan vara västlig och icke-religiös?

Mia Liinason studerar inte bara kampen, utan vår bild av den.

– Det antas ofta att det enda sättet att bedriva en rättvis kamp är att ansluta sig till det moderna, västliga, sekulära projektet. Men det finns fler sätt att leva ett liv i frihet. Det här är ett skäl till att jag valt att studera just Ryssland och Turkiet. De är så historiskt komplexa. Under Sovjettiden var till exempel kvinnor i hög grad verksamma på arbetsmarknaden. Och i Turkiet fanns under många år en stark ambition att modernisera landet och göra det mer sekulärt.

På senare tid har både den ryska och den turkiska regeringens förtryck av oliktänkande hårdnat. Dessutom har flyktingströmmarna från Syrien gett Turkiet en ny roll i Europa.

Som forskare får Mia Liinason fler dimensioner att ta hänsyn till – som projektledare behöver hon tänka på säkerheten.

– Innan vi gör fältarbete måste jag se vad Utrikesdepartementet säger om resor till de här regionerna. Mycket har ändrats bara sedan jag inledde projektet.

Forskning ur politiskt engagemang

Själv är hon inte politiskt aktiv just nu. Hon hinner inte, och det skulle vara svårt att forska på en politisk rörelse som hon själv var del av. Men på sätt och vis kom forskningen ur ett politiskt engagemang. Mia Liinason var kulturskribent och märkte att hon drogs till frågor om kvinno- och HBT-rättigheter. Hon kände att hon behövde lära sig mer, och beslöt att studera genusvetenskap. Sedan tänkte hon att hon skulle få större tyngd som skribent om hon disputerade också. När hon väl börjat forska ville hon bara fortsätta lite till, och lite till…

– Forskning är så otroligt inspirerande och givande, det tillåter mig att gå på djupet med viktiga och svåra frågor. Men det hindrar inte att jag någon gång vill återgå till att främst skriva. 

*HBT: homosexuella, bisexuella och transpersoner

Text Lisa Kirsebom
Bild Magnus Bergström